Detta lilla barn registrerades i Mosambik i samband med en registreringskampanj som ordnades i delstaten Marracuene. © UNICEF/NYHQ2007-2450/Delvigne-Jean
Är det någon skillnad om du heter Kalle eller Ville, Anna eller Sara? Nej, om du är registrerad så är det inte det. Cirka 40 % av världens barn är inte registrerade, detta betyder att de officiellt inte existerar.
Jag bodde några år i Guangzhou i södra Kina där man som känt har enbarnspolitik. Första barnet i den kinesiska familjen registreras och åtnjuter de rättigheter som ett medborgarskap medför ss. identitet, hälsovård och skolgång. Eventuella syskon registreras inte och kan således inte i framtiden ansöka om ett identitetsbevis för att jobba lagligt eftersom personen inte existerar. Syskonet som inte fått gå i skola jobbar således olagligt (oftast enbart mot föda) och framtiden kan se relativt tröstlös ut. Även för familjerna är dessa barn ”betungande” och det är inte ovanligt att man ger bort eller säljer sina oregistrerade barn som arbetskraft. Beroende på vem man ges/lånas/säljs till kan framtiden te sig olika. För oregistrerade eller oönskade barn, unga och deras föräldrar kan därför människohandlarens löften om ett bättre liv, med status och lön, borta från hemorten kännas lockande. Man har inget att förlora men allt att vinna.
Att barnet är oregistrerat betyder även att ifall barnet förts bort emot föräldrarnas vilja kan föräldrarna inte efterlysa det med myndigheternas hjälp eftersom barnet inte registrerats och det inte finns dokumentation över dess existens. Det är således nästintill omöjligt för föräldrar vars barn förts bort emot deras vilja att finna dem igen. Även detta vet människohandlaren som hänsynslöst utnyttjar dessa barn och deras familjer.
Att vara registrerad och ha en identitet öppnar dörren till andra rättigheter som tex. rätten att deltaga och därigenom påverka. I fråga om barnhandel är det vår skyldighet att tala för de som inte kan. Speciellt vi 60 % av världens befolkning som är registrerade borde protestera mot att 40 % av våra medmänniskor inte registreras och att en stor del av dem används hänsynslöst som billig eller gratis arbetskraft inom jordbruk, i fabriker och bordeller runtom i världen. Dessa barn o unga köps och säljs som vilken annan handelsvara som helst – de är dagens livegna, dagens slavar.
Vems uppgift är det att deltaga - och hur deltar man? För c. 15 år sedan besåg min man och jag Amsterdams kanaler från en turistbåt. Snett framför oss satt en 50 årig ovårdad man med en 5-6 årig flicka intill sig. Flickan hade sjömansklänning och flätor i håret - hon såg välvårdad ut som om hon var på väg på kalas. Jag tyckte att flickan och gubben inte passade ihop – flickan verkade dessutom väldigt trött, nästan drogad, och sov hela tiden, vilket jag tyckte var underligt. Jag kommenterade om detta omaka par till min man och han svarade: ”Blanda dig inte i Maria”. Efter att ha följt med flickan och gubben i en halvtimme förstärktes känslan i maggropen om att allt inte stod rätt till och jag gick fram till båtens kapten och viskade fram min oro. Kaptenen svarade med att han observerat samma sak och föreslog att vi kallar hamnpolisen via radion för att höra om något barn försvunnit från miljonstaden Amsterdam runt denna tidpunkt.
Svaret över radion kom genast: ”Flicka, 5 år, ljust hår, blå klänning efterlystes kl .9 i morse”. Vi fick order om att avvakta - hamnpolisen och flickans föräldrar skulle möta då vi kom i land- vilket de gjorde.
Vi har alla möjligheten att deltaga i vår vardag. Denna lilla handling räddade potentiellt flickans liv. Det behövdes lite civilkurage och mod att ”blanda sig” = att deltaga. Det är ofta små handlingar av vanliga människor som är av avgörande betydelse. Man behöver inte resa till Indien eller Afrika för att deltaga. Man kan göra det här och nu i sin egen närmiljö.
Maria Bondestam
Finlands UNICEF
skolambassadör
Be om besökare / pyydä kouluvierailijaa kertomaan lapsen oikeuksista
Kommentit